ida

det hela började på natten till torsdag den 12/9, den absolut första värken kom 00.03! jag glömmer aldrig det klockslaget. den gjorde skapligt ont men tänkte inte mera på det, utan försökte sova vidare. . då kom ytterligare en, ca 6 min efter [kollade på klockan] då förstog jag nästan att det var något på gång, sen återkom värkarna allt tätare. gick upp och la mig på soffan, försökte väcka k men han sov som en stock, istället ringde jag mamma som ville komma över, jag låg på soffan och försökte andas lugnt och djupt men det var svårt då det gjorde så ont. k var på väg till mamma för att hämta henne, dom minutrarna som han var borta kändes som en evighet!

nåja, vi bestämde sen runt ca 00.30-01.00 att det var dax att åka in till förlossningen, nu var det ca 3-4 min mellan värkarna. väl där fick jag sitta på en stenhård brits i ett sterilt vitt, kallt rum i väntan på en barnmorska. jag hade ätit väldigt mycket den dagen så jag spydde upp precis allt när värkarna blev allt intensivare

äntligen kom hon, världens gulligaste barnmorska vid namn ingalill! hon ville kolla hur det såg ut där nere, jag hade öppnat mig 6 cm! sen kopplade vi på ctg:n för att kolla mina sammandragningar och bebisens hjärtljud så att han inte var stressad, allt såg fint ut. därefter förklarade hon för mig att jag absolut inte skulle få åka hem, som jag fick göra dagen innan då vattnet gick -vilken lättnad, hon frågade om jag ville prova något som hette TENS, vilket jag ville -alltid kul att prova på nya saker, det var verkligen jätte skönt. småsmå elektriska impulser som den skickade iväg i plattor som hon fäste på min mage och rygg, det var olika inställningar för värkar och när det inte var någon värk, men så fort jag kände att det kom en värk tryckte jag bara på en knapp och impulserna blev kraftigare. . 

blev flyttad till ett förlossningsrum, där var det mysigt med lite dämpad belysning och en skön säng. mamma som också var med intog en skön vilofåtölj i ett hörn medans stackars k fick ta en pinnstol :) klockan var nu ca 01.30

satt/låg lite halvt i sängen med benen emot mig, ctg:n var fortfarande påkopplad, det var lite småkul att ligga och kolla på den, man såg när mätaren för sammandragningarna ökade och då kom det en värk strax därefter. sög i mig lite lustgas när värkarna kom, men blev nästan besviken på dess effekt som man hört så mycket bra om, tyckte nästan det var jobbigt att andas i den, speciellt när man skulle andas ut. jag släppte lite på den vid utandningarna för att få frisk luft, men så fick jag inte göra, dom andra kunde bli yra i skallen. då blev jag sur och la ifrån mig den! nu fick jag för mig att jag skulle sitta på sängkanten och luta mig över en gåstol. PANG sa det bara så kände jag hur huvudet trycktes ner något enormt. då var det bara att ändra ställning igen till den jag hade innan

nu vart det lugnt ett tag så då provade vi akupunktur, fick två nålar i skallen och två på mina lilltår. kände inte att det hjälpte. gjorde bara ont när undersköterskan skulle lägga en kall handduk på huvudet utan att veta att jag hade nålar just där, smidigt. k fick uppdraget att pimpla i mig drycker då jag inte ville ha något, man behöver bra mycket energi inför krystvärkarna för att verkligen orka med dom. jag fick mängder med äppelsaft i sugrör :)

jag verkligen kände hur huvudet åkte längre, och längre ner hela tiden. men än fick jag inte krysta utan jag skulle låta kroppen sköta allting själv, bara andas lugnt och djupt. sådant kan minska risken för sprickor sen. . kommer ihåg att jag nästan längtade tills hon sa att det var dax att krysta för då vet man att det verkligen inte är långt kvar, kollade på klockan säkert 100 gger. nu var klockan ca 03.45 och barnmorskan sa att jag fick krysta om jag ville. mamma trodde att allt skulle vara klart runt 06, då blev jag less och kände att det skulle jag aldrig palla! gav mig fan på att det skulle gå fortfare, så krystningen satte jag igång med ordentligt. FYFAN vad ont det gjorde. kändes precis som man skulle gå sönder totalt där nere och skita på sig samtidigt, obeskrivbar känsla. nu var jag helt inne i mig själv och kommer inte ihåg så mycket mer än att barnmorskan frågade hela tiden om jag ville känna på huvudet som dom kunde se, NEJ sa jag [hade hört talas om att det skulle kännas som 'gummi'] sen sa hon att hon inte skulle fråga någon mera gång :) istället frågade jag hur många gånger hon trodde att det skulle behöva krystas innan han var ute, -6 gånger fick jag till svar, blev en än gång less och höll andan och tröck på allt vad jag kunde -han var ute på 2 krystningar! det blev helt tomt i magen efteråt, verkligen en skit konstig känsla. jag behövde inte sys ett endaste stygn vilket jag är glad för. totalt från första värk tills han var ute tog det hela 3½timma. klaga ska jag inte göra, hade en riktig drömförlossning som barnmorskan sa, även om det gjorde jävligt ont. men det man ska tänka på så är det verkligen andningen, det kommer man jätte långt med. jag glömde allt vad smärta/värkar hette då han helt plötsligt låg på mitt bröst. han var det mest fina, perfekta jag någonsin sett, helt underbar och _bara_ våran <3 GABRIEL MILTON vi älskar dig mer än något annat, skulle kunna offra allt för dig, en sådan känsla kan man bara känna inför sitt barn, inget man begriper förrns man är med om det själv    jag lovar


Gabriel Milton
Född: 080912 Kl 04.30 Vikt: 3650g Längd: 53cm Huvudomfång: 35cm